Back on track

Livet leker. Jobbar hemifrån i soffan.

IFK Göteborg -Trelleborg

Frågar mig om igen varför jag inte gör det oftare? Behöver en fotbollsintresserad pojkvän för att ta mig i kragen och vara insatt även när det inte är EM och VM.

25 Oktober

Inser att dagarna rusar, att det är den 25e oktober känns ofattbart. Skräms inte av känslan, vet att verkligheten gäckar mig. Tänker tillbaka på förra helgen, försöker minnas vad jag gjorde i fredags. Idag är det måndag. Minnena känns gråa av sin ålder, trots att de är så gott som nykläckta. Påminns om gårdagens tristess. Overkligt när dagen är omsluten av en guldkant. Solen lyser, känns som september. Romantiken spirar tack vare höstlöven. Ensam är inte alltid stark men hellre ensam än i dåligt sällskap. Trivs med livet där bara jag ryms, trivs med friheten. Samtidigt vet jag att när intresset väl väcks, när någon stjäl mina tankar blir ensamheten dödsstöten.

Imponeras av livets motsägelse. Otroligt genomtänkt. Ingenting är svart eller vitt. Allt är en oändlig gråzon där varje situation medför något positivt.

men gladast är nog räven

Telefonen ringer. Ettriga jävliga helvetes signal. Skär sig i öronen, sågar itu trumhinnorna och lämnar mig misshandlad på köksgolvet. Vibrerar i fickan, skälver mot låret, sliter loss huden i handflatan. Klickar, tystnar, dödar signalen. Varken vill eller orkar. Ensam i mängden. Ingen förstår, inser sina krav. Ser det som omtanke, kärlek värmande famnar. Helvete heller. Martyrer spelas upp i repris. "Det var så länge sen" "Jag som hade hoppats på" "Gud vad upptagen du är". Nej, jag är inte upptagen. Nej, en vecka kan inte liknas vid en evighet. Nej, jag saknar dig inte. Tro mig, du får din beskärda del. Uppenbarligen är sanningen hård, kall och en smäll rak på käften. Du uppskattar mig mer, du trånar och längtar. Skapar mitt dåliga samvete genom att spela martyr. Skapar ett tvång, ett måste. Tar ett steg bakåt, skapar avstånd. Vill såra, vill att du ska avsky mig. Vill att du ska sluta ringa.

Måndag

Fötterna under täcket är fuktiga utan att drypa av svett. De andas, visar att de lever. Klimakteriekänsla. Har knappt lämnat sängen, förblivit oklädd i mjukisbyxor. Låtsas att jag varit sjuk, önskat att jag haft feber, önskat mig en förklaring för mitt beteende. Försökt ta mig för dagens sysslor, ansträngt mig för att få någonting gjort. Snuvan har existerat men inte av den grad. Sluter ögonen och bestämmer mig att det trots allt var ett bra och väl övervägt val.

Bekännelse

Inser att jag kräver för mycket. Inser att jag söker perfektionism? Förväntar mig en motprestation som motsvarar min ansträngning. Tar kämparglöden för givet. Har förstått att världen cirklar runt en annan axel. Min målmedvetenhet är starkare än andras. Inser vad jag alltid förnekat. Blodådrorna skymtar under den grisfärgade huden. Djuret inom mig regerar. Smakar nederlagets bitterhet. Förlikar mig med min nya skepnad. Hon som offrade sig som målvakt under skolgympan för att kunna sola magen har förintats. När du väl känt segerns sötma förlorar du kontrollen. Lägger korten på bordet: jag är en tävlingsmänniska.

Tvivel i siffror

1 år med tankeverksamhet400 dagar

2 halvhjärtade misslyckade försök

1 ny människa

5 tappra försök

Skam den som ger sig. Egoistisk digital dagbok. Där egot har huvudrollen. Publik? Privat? Eller dold på grund av obefintliga PR-trick?